Livet är fantastiskt, orättvist och helt underbart. Allt i en enda röra och på en och samma gång. Visst är det lite hjärtskärande, men samtidigt en fantastisk känsla. Jag känner mig levande. För första gången på riktigt länge. Tack C!
När vi åkte till Linköping förra veckan lyckades vår ljudtekniker, turnéledare och transportguru Chanandra med konsstycket att köra 125 km/h med släp - och det vet ju alla att det inte är okej. Det tyckte inte polisen heller och tog ifrån honom körkortet, men som plåster på såren gav de honom en böter på fyra lök.
- Du vet väl att man bara får köra i 80 med släp...
Ja, naturligtvis vet Martin det, men vi andra tycker ändå att polisen betedde sig lökigt. Så oerhört barnsligt att ta ifrån någon något bara för att han gör lite fel. Det är som att ta ifrån ett barn knallpulverpistolen bara för att riktat den mot en vuxen och sagt "PANG!". Böterna svider ju minst lika mycket.
Nog om detta. Anledningen att jag tar upp det är för att det blir yours truly som får köra bilen och jag gillar inte att köra stora bilar. Jag är dock en enormt bra bilförare som alltid sätter mina medpassagerares säkerhet i första rummet. Så turnén inleds med att jag - bakis som en örn efter torsdagens spelning med Joel på Jazzhuset - sätter mig bakom ratten och sätter mina medpassagerares säkerhet i första rummet.
Dagens första stopp är MediaMarkt i Växjö. Folk köper platt-tv, DVD-spelare, CDr-skivor och bakmaskiner ackompanjerat av en ganska rädd Martin som sitter på en scen i den gigantiska lokalen. Matte merch spelar ett tv-spel som går ut på att man ska springa med en piñata på en bana. Adam och jag skrattar så vi kiknar och alla kunder undviker att passera oss och tar istället en omväg. Senare på kvällen spelar vi på Sivans. Vi får turnéns bästa käk (ja, den är i klass med köttfärslimpan som vi bjöds på i Karlstad, som tidigare legat som ohotad etta på listan).
I Hultsfred skiner solen och alla är lyckliga. Matte merch gör som han brukar och sover sig igenom större delar av dagen. På kvällen grillar vi i trädgården som tillhör det huset vi blivit inackorderade i. Joel är den enda som inte är glad. Han vill sova och sätter sig till bords med vinterjacka och kapuschongen demonstrativt dragen över huvudet.
- Vad vill du ha i present på fyraårspresent, lille Joel?
På Metropol i Hultsfred har de någon form av klassåterträff så klass 9A, 9B och 9C var där och festade. Huruvida klass 9D, 9E och 9F var där vet jag inte. De kanske hade lämnat återbud.
Efter spelningen går vissa hem till huset och äter kall korv och chokladmuffins. Andra ramlar ut i natten och går på efterfest. På efterfesten träffar någon en dam och förälskar sig så till den milda grad att han omvärderar livet och bestämmer sig för att ta bättre hand om sig själv i fortsättningen.
Jag vill passa på att be om ursäkt för att bloggen är så dåligt uppdaterad. Det beror dels på att jag varit sjuk samt att min dator hemma beslutat sig för att sluta fungera. Men nu är jag tillbaka på jobbet och lovar att uppdatera mindre sällan. Imorgon blir det bland annat lite bilder på Pontus som enligt anonyma källor är "så himla söt!".
Vi har ett par frågetecken som bör rätas ut innan vi går på ledighet. Först vill jag återigen klargöra att bandet Hästpojken inte upphör att existera. Lars har valt att sluta av personliga och familjerelaterade skäl, men vi andra kommer att fortsätta spela och förgylla er tillvaro.
