Tex mex-hästen

Helgen präglades av tex mex. I Hässleholm är de ursäktade eftersom festivalen heter Siesta och man kan göra någon form av koppling till tex mex, men i Köping hade de verkligen ingen anledning att servera mexikansk husman. Men det uppskattades. Sallad, sås och bakteriehärden som vi kallar köttfärs.

På Siesta var det världpremiär för vår nyaste låt. Eftersom den inte är riktigt klar än så går den under arbetsnamnet Tex mex-hästen. Det är ett spanskdoftande litet nummer med hetsiga stråkar och makalösa melodier. Kulmen är partiet sist i låten då reser i tid och rum och hamnar på Mallorca '83. Den togs väl emot av publiken. Och med tanke på att tacos-tematiken redan var så påtagligt så blev det ju än mer perfekt.

Inlånad på bas för dagen var Oscar Wallblom, svensk mästare i basism och en ytterst trevlig och väluppfostrad ung man. Vi älskar honom! Fantasma!

I Köping tittade vi på coverband och drack öl på plastflaska. Av någon underlig anledning verkade arrangören ha tagit fel på datumet för i logen stod snapsen som ska drickas på midsommar. Törstiga hästpojkar räds inte lite akvavit. Vi tycker inte om det, men det gör vår norska ljudtekniker Chanandra - han ÄLSKAR det!

Över lag har helgen varit bra. Priset veckans häst går till alltid lika grymma Nico Janco - Tack för att han finns!

Här har du ditt liv

I mitt jobb har jag lärt mig att kommuniktaion är det viktigaste inom ett företag. I företaget Hästpojken är kommunikationen - när den är som bäst - medioker. 

Vi har tydligen släppt en ny singel och gjort en video till singeln. I videon ser vi folk från Eko-gruppen i Orminge framföra låten Här har du ditt liv. Enligt regisören Anders Rune är videon jättefin. Singeln kan laddas ner från Klicktrack. Videon släpps väl säkert inom en snar framtid.

Teknologi

Blogger verkar ha fått en släng av gula febern. Det går inte att posta bilder. Talade just med en vän som också bloggar på deras shit och han verifierade att så var fallet. - Japp, det är ett klassiskt fall av gula febern

Jag tycker att det är trist att skriva inlägg utan att bifoga bilder. Men eftersom ni som läser ska få valuta för den tiden ni spenderar på sidan bestämde jag mig för att skriva något.

Har ni det bra? Vad ska ni göra i sommar? Vissa av er kanske ska åka på ett par festivaler. Några kanske ska se Hästpojken spela?

Jag hoppas för allas och min egen skull att Blogger snart återhämtar sig från sjukdomen och tillåter mig att posta bilder igen.

Pontus

Veckan som gick

Joel sa någon gång att vi är som ett volleybollag där man roterar vid varje serve. Det är ju egentligen bara Martin och Joel som roterar i de bägge banden. Resten byts ut eller står kvar - som är fallet med Adam. Jag är egentligen inte med i Joels band. Jag finns där i periferin och dyker upp när man minst anar det. Förstör. Vi har det bra tillsammans. Och det är huvudsaken. Veckan som gick var en verkligt bra vecka för folket i de två banden.

Spelningen på Liseberg var fantastisk. Och vi riktar stora tack till alla som kom och såg oss. Nu var det ju emellertid att spelningen inte gillades av den lite äldre och tröttare delen av publiken. Men en två i GP är bättre än en etta i GP, men naturligtvis mycket sämre än en femma eller fyra - som vi egentligen var värda.

Fredagen spenderade jag och Joel i taxibilar, personbilar och på publika transportmedel. Vi for fram och tillbaks genom stan, hela tiden på väg någonstans. Vi gjorde tv, Joel spelade live. Vi drack drinkar, Joel skrev autografer. Även jag fick komma till och skriva autografer. Vi drack lite drinkar. Sedan somnade vi som kattungar och drömde fint om hur vi jagade ett enormt garnnystan.

För lång och trogen tjänst...

Mjölk, lök, fett, öl och allt som inte smakar som svensk mat.
Indiskt, kinesiskt, vitt bröd, wienerbröd, smørrebrød, lax och choklad.

Jag kan inte andas när du är här

Varför kan jag inte äta samma sak som andra människor?

Vi är alla rätt trötta på Andas vid det här laget. Därför har vi bestämt oss för att det är dags att pensionera låten. Det blir inga tårdrypande avskedstal, ingen tårta och inga guldklockor. Vi lägger den i en påse; fyller påsen med skridskor och släpper den sedan från Älvsborgsbron. Vi kommer inte sakna den.

Ett stort tack till personen som tagit sig tid att klippa ihop en liten video till låten. Den är lite som en pekbok. Trevligt initiativ!

Uppdaterat spelschema

Jag ljög för er igår. Sa att vi inte skulle spela i Malmö med Håkan och Magnus. Vi ska spela i Malmö med Håkan och Magnus. Det finns även lite andra nya datum som tillkommit.

15.5 Göteborg, Liseberg

23.5 Skara , Kullenfestivalen

30.5 Hässleholm, Siesta

4. 6 Oslo, Garage

13.6 Hultsfred, Festivalen

26.6 Borlänge, Peace & Love

5.7 Sundsvalls Gatufest

12.7 Kristianstad, Tivolirocken

20.7 Malmö, Folkets Park med Håkan och Magnus

30.7 Storås, Norge

31.7 Östersund, Storsjöyran

1.8 Emmabodafestivalen

2.8 Putte i Parken, Karlskoga

3.8 Mariestad, Kaliberfestivalen

8.8 Kalmar, Kalmar Stadsfestival

30.8 Skogsröjet, Rejemyre

Ja, då vet ni vad vi gör i sommar. Igen...

Liseberg på torsdag

För de utav er som tänkt se oss på Liseberg på torsdag vill jag bara informera om att det är klockan 19:00 som gäller. Inte en sekund senare. Ses där och då. Längst fram...

När jag var grabb...

När jag var 24 åkte jag till Italien med en flicka. Eftersom jag var väldigt förtjust i henne bestämde jag att inget någonsin skulle få komma emellan oss. Hon skulle göra något filmjobb i Napoli och jag var så kär att jag inte hade någon alls uppfattning om vad som hände i mitt liv. Jag brydde mig inte så mycket då. Vi fick aldrig tag på folket som skulle göra filmen, men beslöt oss för att åka ändå. Under den korta period vi kännt varann hade någon form av kärlek växt fram, men den var inte helt okomplicerad. Inte för någon av oss. Hon var den bisexuella, tyska utbytesstudenten och jag var arbetslös utan några som helst förutsättningar att lyckas med något alls.

I min hjärna hade jag spelat upp bilder om romantiska promenader i pittoreska bergsbyar, hålla handen på piazzor och hångel i hamnen i solnedgång och motljus. Jag tänkte inte låta något smolka min glädjebägare. Vi var i stort sett redan ett par när vi reste från Göteborg den kvällen i oktober.

Redan när vi kom fram till centralen i Rom insåg jag att det inte alls skulle bli som jag hade tänkt. Nu hade vi nio dagar kvar tillsammans. Nio dagar i helvetet. I Napoli var allt precis som man tror att det ska vara. Smutsig, stökigt. I varje gathörn står en potentiell rånare/mördare och vädrar morgonluft - Haschich, Camera, Mp3. Heroina, radio? Jag var livrädd från det att jag steg av tåget till det att vi steg på tåget igen två dagar senare.

Vi talade minimalt med varandra under dessa två dagar. Ibland kom frågan, Är du hungrig?, och svaret var nästan alltid, Okej... Vi åt och lät maten tysta våra munnar

Jag kommer inte ihåg vilken veckodag det var, men jag minns den dagen då vi steg ombord båten till Palermo. Mina förhoppningar var skyhöga och jag tänkte att nu blir allt bra igen. När vi kommer till Sicilien blir vi lyckliga. Tillsammans för alltid. På Sicilien gick vår gemensamma resväska sönder. Ena hjulet lossnade och väskan var en börda att släpa omkring på. Vi turades om om att bära väskan. Tysta överenskommelser. Och så här fortsatte det i sex dagar till. Jag var helt död inombords. Jag kände ingenting. Vi talade minimalt med varandra. Hon gick och lade sig tidigt varje kväll och jag spenderade mina kvällar i sällskap med vin och hasch för att förtränga vilken mess jag befann mig i.

En resa som skulle bli så romantisk. Sex, vin och romantik i Italien. Inget kunde gå fel, men allt gjorde det. Någon gång försökte jag prata om hur jag kände. Vi hade gjort så mycket tillsammans och var så nära. Det enda svaret jag fick var, Men hallå, jag är lesbisk... Jag var förkrossad. Min flickvän to be hade helt plötsligt blivit lesbisk. Mitt framför ögonen på mig. Det var mitt fel. Jag hade gjort henne lesbisk. Hon spelade inte längre i båda lagen. Hon var en all out lesbian girl. Och jag var inte längre någon alls. På väg hem var vi nära på att missa vårt flyg. Men någon eller något ville att vår resa skulle få ett lyckligt slut och försenade vårt plan i en timme.

När vi kom hem hördes vi inte av så ofta. Sedan ännu mindre. Sedemera förlorade vi kontakten helt. För ett tag sedan såg jag henne cyklandes på Stigbergsliden. Då tänkte jag: Hur kunde jag vara så blind?

Till Joel

Hej.

Jag hoppas att allt är bra med dig. Det var längesedan vi sågs och jag ville bara säga att jag saknar dig. Egentligen ville jag inte berätta det för dig eftersom ditt ego numera är så oerhört svullet och ett sådant erkännande stiger dig bara åt huvudet.

Det är kul att det går så bra för dig nu. Och lite jobbigt. Jag lyssnade på dig på P4 för en timme sedan och jag blir ju naturligtvis stolt när jag hör och ser dig i media. När jag såg dig på PSL blev jag nästan lite kär i dig. Du vet ju att jag inte alls spelar i det laget och att jag aldrig skulle vilja ligga med dig, men det var en annan typ av förälskelse. Lite Lou Reed typ.

I hästen är allt som vanligt. Jag har varit med Adam och Martin i studion på kvällarna och lyssnat på lite nya låtar. Det låter lovande. Annars har jag rätt mycket med jobbet just nu. Maj är ju en hektisk månad i reklambranschen. Många kampanjer som ska levereras innan Q3. Men jag trivs rätt bra med det hektiska schemat. Nio - fem på vardagar och turné på helgen. Vila kan jag göra när jag är gammal.

Igår var vi en sväng på båten och drack whisky soda. Vi blev dyngraka och Adam ninjabombade. Martin fick panik och blev lite modstulen för att han skulle sova själv i sin lägenhet och letade som vanligt efter sympatier. Jag sover ALLTID själv och mig är det ingen som tycker synd om. Sedan köpte jag en rulle Center, en folköl och ett paket cigg på Seven Eleven. Jag åt upp Centern drack halva folkisen när jag väntade på vagnen. Ciggen tappade jag någonstans däremellan. Jag blev ledsen när jag insåg det.

Kom hem snart!


Puss & kram,

Din kompis Pontus

P.S. Jag har funderat väldigt mycket på att skaffa en liten röd katt. D.S.

Heja laget

En gång blåvit - alltid blåvit. Förra säsongen fick jag bannor för att jag bara hejar när det går bra. Förra säsongen tog vi hem guldet. Därför bestämde jag mig tidigt i våras att jag ska följa laget hela säsongen i år. Lägga mig i, analysera, kritisera och jubla när vi vinner.

Igår begav jag mig till Ullevi för att se laget spela mot serieledarna. Nervöst betalade jag mig in och tog plats på läktaren. Har man inte sett en match på flera år har man lite svårt att hänga med i ramsorna. Fotbollsramsor är sällan avancerade. Det krävs inte att man sjunger i ton eller klappar i takt. Det viktiga är att man är med.

Efter 45 minuter ligger Blåvitt under med 0 - 2. Jag har inte tagit en ton och dessutom har jag klappat igång laget oerhört taktfast. Det känns som det är mitt fel att vi ligger under.
- Här kommer en jäkla medgångssupporter och förstör hela matchen för alla.

I andra halvlek sjunger jag med och klappar i otakt och mycket riktigt går det bättre. En kvart in på andra halvlek har laget vänt underläget och leder välförtjänt med 3 - 2. En vändning som jag tar fullt ansvar för. - Här kommer en äkta ängel och vänder matchen för oss.

Tre poäng är värt 160 kronor varje dag i veckan!

Fleetwood Mac - Sara

Ja, det finns inte så mycket mer att säga. Jag älskar det! Vi älskar det! Ni älskar det!

Var och när vi spelar

Här spelar Hästen i vår och sommar:

15.5 Liseberg, Göteborg

23.5 Kullenfestivalen, Skara

30.5 Siesta, Hässleholm

4.6 Garage, Oslo

13.6 Hultsfredsfestivalen

* 26.6 Peace & Love, Borlänge

5.7 Sundsvalls gatufest

12.7 Tivolirocken, Kristianstad

30.7 Storåsfestivalen, Storås (Norge)

31.7 Storsjöyran, Östersund

1.8 Emmabodafestivalen

2.8 Putte i Parken, Karlskoga

3.8 Kaliberfestivalen, Mariestad

8.8 Stadsfestivalen, Kalmar

30.8 Skogsröjet, Rejmyre

Med viss reservation för förändringar osv. Annars syns vi längst fram!

Turnéanekdoter del I - Fashion med Bollen

Någon gång i oktober förra året besökte vi Falun. Det var vår första turné och vi gjorde den som förband åt Sahara Hotnights. Tjejerna tyckte att vi var konstiga och publiken brydde sig föga om ett band med snart 30-åriga män med lätt övervikt. Och vi brydde oss föga om allt annat än gratis dricka.

Jag minns Falun som om vore det en dag i förra veckan. På bilden ser vi Adam uppklädd i ett chict socialgrupp tre-kit. Blå Heja Sverige-keps med ett smart band för justering av storlek. Jackan är ett klassiskt socialgrupp tre-attribut - brunt fuskskinn och indianmönster i syntetiskt garnmaterial. Skjortan är en uppdaterad version av den klassiska Hawaiiskjortan med ett nytt modernt mönster som för tankarna till 3D-bilderna som man fick med i söndagsbilagorna på 90-talet. De satt sedemera uppsatta på väggarna i varenda tandläkarväntrum. Jeansen? Ja, de är koola och utnötta!

Personalen på Myrornas i Falun hatade oss när vi klädde upp Adam i lite skönt socialgrupp tre-mode och fullkomligen låg på golvet och skrattade så vi kiknade. Vi lämnade lokalen kort därefter. Det är synd att bilden är så grynig. Men försök själva att fotografera med mobilkamera och samtidigt garva läppen av er.

Adam ångrar fortfarande bittert att han inte investerade i kläderna. Skjortan finns fortfarande i vår ägo. Den lät vi Joel spela i som straff för att han alltid glömde ta med tröjor och skjortor och därför alltid behövde låna. - Varsågod, Joel! Vi köpte en ny snygg skjorta till dig