Hästpojken

»Ja, hela köket var fullt av kändisar«

2008-11-14T16:22:00.004+01:00

Öl. Bärs. Vin. Bira. Bierschnev. Rödtjut. Pilsner. Och slutligen Hof. Ikväll äter HMK fint i Örgryte.

Adam rattar grytorna. I afton herr. Dessutom nytt inslag med hemlig gäst. Inte så värst hemlig längre, men vi låtsas förvånade när vi ser honom. Bluffstopp och avec och vem vet; kanske en cigarill på verandan.

Knopfler är Reed

2008-11-11T20:11:00.006+01:00

Jag insåg det idag när jag satt och skrev något totalt meningslöst på mitt jobb; Mark Knopfler är lite som Lou Reed. Minus dom transexuella referenserna då...

Höstdepression - schmöstdepression

2008-11-02T13:45:00.005+01:00

Allt snack om höstdepressioner står mig upp i halsen. Det är inte höstens fel. Det är ens eget. Gå och snacka med någon istället, för sjutton gubbar!

Herregud, hösten är härlig!. Den som hävdar något annat är pop och ser bara världen i svart och Cons.

Uppdatering

2008-10-21T12:19:00.002+02:00

Hur har ni det i höstmörkret? Vad pysslar ni med?

Vi gör ingenting. Bidar vår tid. Väntar och hoppas att det snart ska hända någonting. Någonting stort.

Häst vs Hästen

2008-10-10T13:32:00.004+02:00

M E N Y:
Häst, risotto på kantarell och saffran. Utöver det, sallad och billigt vin på låda

Hösten är underbar. Då bjuder man hem sina vänner på en spektakulär middag och spelar sällskapsspel. Det gjorde vi förra fredagen och det blev braksuccé. Efter middagen drack vi mer vin och spelade en omgång Maxi-yatzy. Eftersom jag är traditionalist har jag lite svårt för maxiversionen av det klassiska tärningsspelet; men för att vara en god värd lät jag mina gäster välja.

Yxi, kaxi, Maxi-yatzy!

Adam tog hem segern, jag kom tvåa och Martin knep bronsplatsen. Martin slängde dock in en brasklapp om att han kanske skulle lämna walk-over sig innan spelet var slut, om det inte var så att han ledde, eller hade segern inom räckhåll. Men han höll distansen ut och klagade inte nämnvärt över sin tredjeplats.

Fredagsmys

2008-10-02T15:31:00.005+02:00

Vi har väntat länge nu. Men nu är det äntligen dags. Jag är lite nervös eftersom jag aldrig gjort det förut. Jag har letat på nätet efter recept, men finner ingenting. Det finns ingen information om hur man tillagar häst.

Till förrätt äter vi risotto med saffran och kantarell. Huvudrätten kommer att bestå av häst och sallad. Efterätt är inte mitt bord, så vi hoppar över den och går direkt på avecen.

Efter det blir det taxi till Park Lane där Martin och Adam spelar skivor. Känner jag Martin rätt så kommer Adam spela mest skivor.

Förlåt!

2008-09-29T12:10:00.002+02:00

Jag vet att jag borde vara mer frekvent i postandet, men eftersom det inte händer något så är det svårmotiverat. Utanför skiner solen och jag vet att jag borde gå ut och plocka upp något att äta, men eftersom jag inte har några vänner så är även detta svårmotiverat. Det är tråkigt att äta ensam.

Idag svarar jag på frågor på Rockfoto. Det är alltid något.

Norge del I: Bergen

2008-09-18T12:55:00.005+02:00

Det tar tretton timmar mellan Göteborg och Bergen. Tretton timmar på smala, ändlöst slingrande vägar. Upp för berg, runt berg för att sedan vända ner igen. Vi var som högst 1.250 meter över havet; högre än vad i alla fall jag någonsin varit. Oscar W fick svindel och skrek "herrejävlar" så fort han tittade ut genom bilfönstret. Vi andra var lugnare, men respekterade ändå det faktum att vi hade dött om vi hade kört av vägen.

Väl i Bergen åt vi rullekebab och drack ett inhemskt øl som hette Hansa. I baren envisades Martin med att beställa Hanes. Vi andra skrattade rått. Martin förstod ingenting och vi förklarade att Hanes är en t-shirttillverkare som har klassiker som Beefy-T på sitt samvete. Hursomhelst var det väldigt gott øl. Eftersom vi gör gratisrklam för Hansa vill vi ha några Beefy-T:s med Hansa-tryck och ett gäng lådor med øl till oss pronto!

Bilden ovan togs på Bollens och min sightseeingpromenad. Vi var oerhört stolta efteråt. Det var egentligen första gången vi tog oss tid att se oss om innan en spelning.

It's good to be back

2008-09-15T21:52:00.003+02:00

Bloggen är uppe och löper igen. Vi är naturligtvis glada över detta. Det är ni också!

Allt gott,

Pontus

BLOGGA DÅ HÄSTJÄVEL!

2008-09-08T09:31:00.003+02:00

I morse när jag gick till jobbet fann jag den här lappen på min ytterdörr. Är det ett hot? En uppmaning? Vore det inte lite enklare att skriva en kommentar i bloggen? Är det kanske en granne, eller har någon väntat utanför min port, smugit in och sedan letat sig fram till min lägenhet? Det skrämmer mig lite att någon vet var jag bor.

Lappen finns nu hos polisen där de letar efter fingeravtryck och tar fram en gärningsmannaprofil (GMP). Jag återkommer senare idag med ytterligare information rörande fallet.

Grattis, Norge!

2008-09-02T19:31:00.004+02:00

På tisdag kommer Hästpojken till er. Vi spelar i Bergen på onsdag, i Hamar på torsdag, Trondheim på fredag och i Oslo på lördag. Så sätt på era dansskor och kom och festa tillsammans med oss på dessa platser.

Vi tar med oss Oscar Wallblom på bas så att ni får ut maximalt av era Håkan Hellström-penningar.

Det ska bli oerhört roligt att få komma tillbaks till Norge och spela!

Är du dum i huvet, eller är du rockens kung?

2008-08-19T11:35:00.009+02:00

- Det blir kanske en eller två, kanske tre spelningar. Mest på skoj.

Det var en dag i april år 2007. Vi hade repat in ett par låtar för att vi ville ge en vän en värdig start på sin svartklubb som höll till nere vid Lyckholms fabriker. Det var Martin, Lars, Joel och jag. Jag minns att jag var väldigt glad att Martin frågade mig om jag ville vara med på spelningen. Jag minns också att jag visste om att det skulle bli problem eftersom jag inte alls är speciellt bra på gitarr.

Vi repade en tre, kanske fyra gånger och bestämde oss för att vi var redo att krossa oss själva mot våra högt uppskruvade förväntningar. Under sista repet kom Adam och lyssnade och menade på att låtarna saknade något. Han plockade upp en tamburin och Hästpojken var född.

När jag tänker tillbaka på första spelningen så minns jag inte så mycket. Små fragment av ljud och bilder susar förbi i min hjärna, men det är allt. Vid ett tillfälle minns jag att jag tappade mitt capo ut i publiken och förvånades över att en liten klick människor hjälpte mig att leta. Hur kunde de veta att jag hade tappat något? Senare kom det fram att någon i denna lilla klick av människor hade tappat ett kuvert med kokain och att det var det de letade efter. En annan sak jag minns är att jag inte spelade särskillt mycket rätt. Efter spelningen kändes allt prima. Vi hade gjort vår första och sista spelning och alla älskade oss.

Vi gjorde det för gratissprit. Det fanns ingen mening med att försöka göra något för ingen skulle lyssna ändå. Och inget skivbolag skulle vara intresserade. Så vi gjorde det - mest på skoj.

Vi bestämde oss för att vi inte hade något att förlora när vi lade upp låtarna på MySpace. Om ingen lyssnade så var det inga problem och om folk lyssnade och tyckte om det så var det deras problem. Vi hade ju ändå inget skivkontrakt, så vad spelade det för roll. Men bara någon vecka efter vår bejublade spelning började det ringa i mobiler. Helt plötsligt fanns det en manager och ett bokningsbolag. Efter bara ett litet tag till hade vi lyckats få tag i ett riktigt bra skivkontrakt. Nu behövde vi bara låtar att fylla skivan med.

- Alltså, tamburinen är jäkligt viktig.

Efter den första spelningen bestämde vi att det var bättre att låta Adam spela gitarr eftersom han faktiskt kan spela. Martin menade på att jag också skulle vara med eftersom just tamburinen hade visat sig vara väldigt viktig. Underförstått betydde det att Martin inte hade mage att sparka mig och att det var bra att ha mig med i bandet eftersom jag var den enda som hade körkort, men också för att ett överflödigt rytminstrument gör alla band lite mer intressanta.

Vi spelade i tv och vi spelade i Stockholm. Vi åkte på turné med Sahara Hotnights och stal champagne från deras rider. Vi släppte skivan och fick bra recensioner och spelade i tv lite mer. Mitt under pågående turné annonserar Lars att han inte orkar spela i band längre och vi andra antog att vi var framme vid vägs ände.

- Alla trummisar bor i Stockholm, men jag ska kolla med Nico från Whyte Seeds.

Martin Chandra - vår ljudman samt turnéledare - är ganska mäktig! Det finns få saker han tar sig för som han inte löser (han lyckades t.ex. inte få tillbaka sitt körkort redan veckan efter det att han hade blivit av med det som han lovade, men väl styra upp så att han fick det tillbaka en månad innan utsatt tid). Han ringde runt till varenda trummis som fanns i hans sprängfyllda mobiltelefon och hörde sig för. Ingen kunde.

Nico kunde vara med på fyra spelningar, så vi tog tacksamt emot hans hjälp. Redan under första repet förstod vi att Nico inte var någon dussintrummis. Han satte varenda låt på första försöket och vi andra stod med öppna munnar och undrade vad det var som hade hänt. Vi kände oss starkare än någonsin och var väldigt säkra på att det skulle bli bra om vi fick ha Nico med oss för alltid. Fyra spelningar blev senare hela turnén för att vi trivdes med Nico och för att Nico trivdes med oss.

Nu har vi återigen kommit fram till vägs ände. Den här gången är det dock inte någon som hoppar av. Vi är klara med vår vår- och sommarturné och behöver vila. Men innan vi slutar så vill jag passa på att ge följande personer lite uppskattning: Oscar, Christian, Oskar, Kalle, Adam, Martin, Joel & Joel, Chandra och Matte Merch. Ett stort tack även till Mattias, Filip och Hansi för allt ni fått stå ut med under dessa skälvande månader. Ni älskar oss!

Efter lördag så är det över. Och bortsett fyra spelningar i vårt favoritgrannland Norge så blir det inte så mycket mer för oss i år. Bloggen kommer att uppdateras mer sällan. Vill ni höra av er så gör det via info@hastpojken.com, eller så kommenterar ni artigt under varje inlägg som vanligt.

Använd kondom och dela inte nålar,

Pontus

Inspiration vs. schizofreni

2008-08-16T16:16:00.003+02:00

Det känns som juni, men är augusti. Det är inspirerande. Eller jäkligt knäckande. Det beror på hur man väljer att se det. Jag är cyniker, men älskar solsken. Är jag schizofren?

Hej då, Broder Daniel

2008-08-09T16:45:00.009+02:00

Det har redan bloggats kilometer om fredagen den åttonde augusti, 2008. Ett datum som kommer att finnas kvar i mitt minne fram tills demensen tar över.

Jag minns Emmaboda 1997. Katastrofen. Jag har läst om konserten i efterhand och tror inte att jag som 17-åring förstod hur illa det var ställt med bandet under konserten. Det spelar ingen roll idag, för bandet har gjort fantastiska skivor och framträdanden efter det. Men jag minns hur jag stod där; välkammad och förmodligen klädd i en liten kavaj, och bara häpnades över att någonting kunde vara så bra live. Jag hade sett dom flera gånger innan - som den där gången på Hemulen när jag i blind eufori slängde mig handlöst från scenen för att inte tas emot av någon. Men nu var det annorlunda. Helt plötsligt var bandet mänskligt. Dom var för fulla för att egentligen ta sig igenom en hel låt, men gjorde det ändå. Jag var förbluffad. Och helt plötsligt efter en massa försök att spela låtarna vi alla hade hört så många gånger förut annonserar Henrik att de ska spela en ny låt. Varenda liten indie i publiken inklusive jag spetsar öronen och ur högtalarna strömmar Old In Just One Day, som om det som hände tidigare aldrig hade existerat. Det var det vi i göteborgsmun kallar magi.

Åter till fredagen den åttonde augusti, 2008. Jag står i en park, mitt i centrala Göteborg. Sista ackordet på The Middle Class ringer ut och jag tittar bort mot min vän och vapenbroder när han inleder Old In Just One Day. Då färdas jag tillbaka i tankar och tid och befinner mig återigen på Emmabodafestivalen 1997. Med ögonen överfyllda av tårar försöker jag intala mig själv att det bara är rock n' roll och att jag gillar det, men det spelar ingen roll längre. Från och med då är hela världen Broder Daniel och det är större än rock n'/or roll.

Broder Daniels sista konsert var väldigt speciell. Samtidigt som det kändes sorgligt med tanke på att jag har följt bandet från vaggan till graven, så var det samtidigt högtidligt och vackert. När No Time For Us klingar ut gråter hela Slottsskogen. Jag gör det också, men fann något positivt i det hela. Alla låtar och skivor finns ju kvar! Hela YouTube är fyllt med nostalgiska klipp från tv och från konserter.

Jag kommer att minnas fredagen den åttonde augusti, 2008 som en oerhört fin dag. Att skriva att det var en värdig avslutning är att ljuga. Det var större än värdigt. Mycket mycket större.

Ett öppet brev från Hästpojken

2008-08-07T14:16:00.000+02:00

Det figurerar en massa rykten om bandet i tidningar och på nätet och vi vill härmed klargöra allt, en gång för alla.

Aftonbladet skriver, "Efter bara 40 minuter slutade bandet, i stället för att spela hela den timmen som de fått till förfogande". Vi har släppt en skiva. Den klockar in på cirka 32 minuter och ett par sekunder. Borde vi kanske spela igenom skivan en gång till? Vi har till och med gjort så att vi har lagt till låtar för att dryga ut settet. När vi turnérar med nästa skiva lovar vi att vi kommer att kunna spela en hel timme.

Ett ögonvittne säger till Aftonbladet, "Basisten fick sätta sig och vila på en förstärkare mellan två låtar". Under låten 'Utan personlig insats' spelar bara Martin och Adam. Då brukar vi andra i bandet gå av scenen, men eftersom vägen mellan scen och loge var lite avig bestämde vi oss för att stanna kvar och Joel valde att sätta sig ned. Det hade absolut inget med utmattning att göra.

Arrangören säger till Expressen, "De sprang runt nakna och hade sig". Vi vet att det inte är lagligt att vara naken på allmän plats. Vi spelade i bar överkropp och om det är att vara naken så anser vi i Hästpojken att regeringen borde se över lagarna rörande solbad. Sedan kanske några utav oss inte är så snygga i bar överkropp, men det är vår ensak.

Någon i personalen säger till Expressen, "När bandet avslutat sin konsert försökte ett par av bandmedlemmarna att ta sig upp på scenen där Håkan Hellström uppträdde". När man spelar i band får man en biljett till klubben för inbördes beundran. Man hänger backstage och snackar med andra band om gig, var man har varit och vart man ska åka härnäst. Det händer också att man står bakom scenen och tar sig en titt på sina vänner när de spelar. Håkan och de andra medlemmarna i hans band är våra vänner och vi skulle aldrig någonsin göra något för att förstöra ett framträdande. Vi hade snackat med personal från Håkans crew innan och frågat om det var okej att vi stod där och det var helt lugnt.

Igår stod att läsa i Barometern, "Hästpojken kommer inte att spela på Stadsfesten i Kalmar. Orsak: Bandmedlemmarna uppträdde berusade på Kaliberfestivalen". Vidare står att läsa, "Destination Kalmar kommer ändå att betala Hästpojken det utlovade gaget". Vi har gjort ett flertal nyktra spelningar och respekterar alltid de krav som arrangören ställer på oss. Om det är alkoholfritt som gäller så är vi alkoholfria. Vad som är synd är att skattebetalarna i Kalmar betalar för något de inte får se. Det tycker i alla fall vi, och det tror jag att de som sett fram emot att se oss i Kalmar också tycker.

I och med detta inlägg hoppas vi att all ryktesspridning och smutskastning upphör. För visst är det så att det sällan gynnar någon.

På återseende (längst fram),

Eder Hästpojken

Skägg och mustasch eller bara lö

2008-08-06T17:43:00.004+02:00

Jag vill odla skägg. Eller åtminstone en mustasch. Alla stora män - levande eller döda - har, eller hade, någon form av ansiktsbehåring. Jag kommer aldrig att bli någon stor man. När jag dör kommer ingen minnas varken mitt skägg eller mig. Se bara på Papa Hemingway. Se bara på det där skägget. Herregud!

Vid ett par tillfällen har jag försökt odla mustasch. Den var patetisk båda gångerna, men när jag tog med den på krogen så haglade komplimangerna - Det är grymt att du sportar en mustasch trots att den nästan är osynlig

Jag blev naturligtvis glad för jag såg att folk var uppriktiga. En annan gång tog jag med mustaschen på fin restaurang bara för att retas med mamma. Det slutade med att mamma retades med mig och pappa fick gå in och ta mig i försvar.

Vi ses på Way Out West - längst fram med mustasch (om jag nu får tag i en biljett, vill säga)!

Turneanekdoter del III: Sporta med Hästpojken

2008-08-06T12:49:00.005+02:00

Ni kommer under de närmsta dagarna få följa med hästen på en resa. En resa som börjar i Storås utanför Trondheim och slutar i Göteborg. Ni kommer att kunna känna doften av turnébuss, höra dåliga vitsar och äta både bra och dålig turnékost tillsammans med Hästpojken.

I Storås utanför Trondheim ligger ett litet gulligt hotell. Det heter Saga eller Trollheim och hyser förmodligen vanligtvis bara tjocka tyska turister sugna på fjällvandring och Det Riktiga Norge. Vi trivs redan innan vi hunnit checka in. Rummen är spartanska och det är bara bra, för då får vi hänga i trädgården.

När man bor på hotell mitt ute på landet räknar man inte med att det finns bar eller möjlighet att ens köpa svalkande läsk efter en otroligt varm bilfärd, men hotell Saga är inte som andra hotell på landet. Vi träffar ägaren och frågar om vi skulle kunna köpa ett gäng Ringnes. "Inga problem", säger ägaren och springer iväg för att hämta våra öl. På frågan om det är okej att vi dricker våra Ringnes i trädgården svara ägaren, "överallt, det går bra". Vi älskar ägaren och använder hans svar som en stämningsförhöjare hela tiden när vi känner oss lite trötta.

Ölen serveras och Joel och Oskar utmanar mig och Martin på en match i badminton. Joel och Oskar har solen i ögonen och lyckas förpassa ett förvånansvärt litet antal fjäderbollar i plast över nätet. Martin och jag är värdelösa och lyckas förpassa samma förvånansvärt lilla antal över det spartanskt uppsatta nätet. Efter cirka tre minuters spel går bollen sönder och istället för att sväva läckert genom luften som fjäderbollar annars gör flyger bollen likt en projektil upp på ett tak. Matchen stoppas. Enligt Joel vann han och Oskar med 21 mot 0. Frågar du Martin eller mig så är resultatet det omvända.

Vi sätter oss i en kool trädgårdsgrupp tillverkad av stockar och njuter av solen. Oskar som är på god väg att klå Ralph Lauren i titeln om världens djupaste solbränna lägger sig på gräset och ger solen ytterligare en chans att bronza hans kropp (innan sommaren är över kommer Oskar att ha snott den där titeln).

Vi beställer in ett par Ringnes till och ber ägaren om att få låna en fotboll. Att låna ut en fotboll gör ägaren mer än gärna. Idag kanske han ångrar sig... Jag har aldrig varit bra på någon sport och fotboll är den sport jag förmodligen är sämst på. Men Joel som varit hockeymålvakt borde ju besitta någon form av känsla för bollspel. Det gör han inte. I ett par minuter gör vi som stjärnorna och försöker hålla bollen i luften med hjälp av nickar, klackar, bredsidor och knän. Det går bra för vissa och lite sämre för andra. Helt plötsligt tar Joel plats i leken och begär att få en så kallad smörpass så att han får göra tio på foten. Någon skickar över en riktig smörpass som när den träffar Joels fot flyger rakt på ett fönster och krossar detta. Matchen stoppas. Igen. Ägaren säger till oss att det är sånt som händer när man kickar boll och vi älskar honom ännu mer och beställer in en runda underbar Ringnes till. Bilden ovan visar Joels lilla mästerverk, Den Trasiga Rutan.

Vi borde få någon form av sponsoravtal med Ringnes i och med detta inlägg. Dels för att jag skrivit namnet vid ett par tillfällen men också för att det är förbannat bra öl!

Över och ut!

Att stiga upp tidigt på morgonen

2008-07-29T19:59:00.007+02:00

Det gör jag lika gärna som jag tar gift, kastar mig handlöst på knä på ett gympasalsgolv, petar in blyertspennor i urinröret, fyller munnen med getingar, rakar bort mina ögonbryn och tycker det ser tufft ut eller vilken annan dum grej ni kan komma på. Imorgon ringer min klocka vid 04-rycket och då är det bara att ställa sig i givakt och vänta in den allra värsta dagen på väldigt väldigt länge. Det är bara att inse att det inte finns någon rättvisa i världen. Över och ut...

En vecka i flygplan och hyrbil

2008-07-28T14:05:00.003+02:00

Det sägs att om slutet blir gott så blir allting gott. Huruvida det stämmer eller bara är en elak kliché vet jag inte. Men om det nu är så att det stämmer kommer vi göra allt som står i vår makt för att avsluta efter bästa förmåga.

Under fem dagar kommer vi att avverka 3023 kilometer. Blotta tanken på distansen och all dödtid får mig att kräkas i munnen. Men man ska komma ihåg att resesällskapet är det bästa tänkbara.

Oskar Arvidsson kommer att spela trummor istället för Nico som är på semester. Annars är bandet helt intakt.

Här spelar vi:

30/7 Storåsfestivalen, Norge

31/7 Storsjöyran, Östersund*

1/8 Emmabodafestivalen

2/8 Putte i parken, Karlskoga

3/8 Kaliberfestivalen, Mariestad

Efter de spelningarna har vi två kvar. Nio månader av turnerande är alltså snart över. Vi har ofta klagat på att vi är trötta och behöver vila, och snart får vi vila. I en månad, typ... Sedan börjar vi spela in ny skiva.

* När vi spelar i Östersund gör vi det samtidigt som bandet Kent och räknar därför inte med att någon kommer titta på oss. Så vi kör bara nytt material för att se hur det funkar live...

Allt på en och samma gång

2008-07-16T15:02:00.011+02:00

Eftersom jag har semester är det svårt att uppdatera i samma takt som jag gjort tidigare. Dagarna flyter ihop och trots att jag inte gör någonting på dagarna hinner jag ändå inte gör det jag borde.

Skåne gillar inte Hästpojken. I Kristianstad blev vi anklagade för ett brott vi inte begick bara för att skåningar hatar oss. Vi ska tydligen ha förstört ett familjerum genom att ha målat och skrivit könsord på väggarna. Vidare ska vi ha kastat glas i hissen och i lobbyn. Nu kräver hotellet oss på massa pengar vilket vi anser vara helt befängt. Det enda vi kan säga är: See you in court, hotell Christian den IV!

I lördags kunde hemmasittaren se oss på tv4. Vi spelade på Grönan i ett program där Gry Forsell är programledare. Vi hade smink och framförde en uppkittad version av 'Här har du ditt liv'. Sedan åkte vi hem till hotellet.

Igår spelade vi i Malmö folketspark inför en minst sagt liten skara människor. Vi är naturligtvis glada att de som var där var där och vi gjorde en bra spelning trots allt. Vi var väldigt nöjda trots att publiken var liten.

Den här veckan har vi ledigt. Nästa vecka blir dock hektisk. Då ska vi repa in en trumvikarie för Nico och sedan har vi spelningar från onsdag till söndag. Ni kan se oss i Storås, Norge den 30:e juli och Östersund den 31:a. Den 1:a augustis spelar vi i Emmaboda för att den 2:e spela i Karlskoga. Slutligen gör vi Mariestad den 3:e.

Nu ska jag fixa lunch!

Semester del III: Maten

2008-07-14T15:06:00.003+02:00

Pappa spelar på trav lite då och då, och jag minns att han vid något tillfälle ägde en travhäst med några vänner. Men bortsett från det så är min familj ingen hästfamilj. Syrran var aldrig någon hästtjej och jag var inte heller någon hästpojke. Det är först nu på senare år jag får dras med det epitetet.

Hursomhelst har jag aldrig riktigt förstått mig på hästen. Detta ändrades drastiskt när jag kom till Verona. Jag minns att jag var hungrig som en varg och hade nöjt mig med några grissini och ett glas San Pellegrino, men när menyn läses upp för mig inser jag att det finns en anledning att jag befinner mig just där. Någon tipsar om hästen och då förstår jag att det finns en större plan för mig här i livet. Utan att ens lyssna klart hojtar jag till kyparen att jag tar hästen. - É poi un' insalata mista!

Vinet smakar fantastiskt och den lille feta dragspelaren som stryker omkring vid borden och tigger om allmosor gör att situationen känns ännu mer genuin. Och plötsligt dyker kyparen upp. Jag märker honom knappt när han smyger upp som en kulinarisk ninja bakom mig. Jag rycker åt mig pepparkvarnen, sedan saltar jag lite lätt. Jag lossar en lite bit med min kniv och min gaffel; för gaffeln mot munnen och BOOM! Himlen öppnar sig. Trumpetstötar och änglakörer! Jag har aldrig tidigare skrattat på grund av mat jag ätit, men nu bubblar det i mig. Jag säger inget under resten av middagen. Jag njuter av måltiden och skrockar tyst för mig själv.

Dagen efter testade jag föl. Det smakade ännu bättre och var så mört att det smalt i munnen. Nu vet jag att det finns en gud.

Häst är gud. Amen!

Helg

2008-07-11T17:44:00.002+02:00

Jag har verkligen semester. Jag gör ingenting av värde på dagarna. Ligger i sängen, funderar på att göra "något". Det gör jag aldrig. Men nu är det helg. Fredag - då jävlar. Ikväll blir det pizza och tv-spel hos en vän. Trevligt.

Jag sökte på fredagsmys på Google för att hitta en passande bild. Jag hittade ingen, men jag såg att Google undrade om det inte var "vardagsmat" jag egentligen ville söka på. Fan vad dumt.

Ha en trevlig helg nu, så ses vi nästa vecka!

Allt gott,

Pontus

Sundsvalls gatufest: nightliner och good life

2008-07-06T15:26:00.004+02:00

- Det kanske luktar lite kiss...

Att åka bil mellan Sundsvall och Göteborg är inget man gör i en handvändning. Det tar olidligt lång tid och är pisstrist. Därför lämnar Adam, Martin och jag Sundsvallet redan på natten. Klockan 01:30 rullar vi ut ur stan i nightliner med delar ur Håkans band.

Det luktar kanske inte lite kiss; det fullkomligt stinker från den lilla skrubben som ska föreställa tolett. Efter några glas Chablis så är dock pisslukten lika bortglömd och förträngd som det man lärde sig i skolan och några pinsamma engångsligg. Lukten tar en genväg förbi luktreceptorerna och går istället rätt upp i hjärnan. Väl där vet ingen av oss vad den sätter för spår. Annat än att den frambringar någon form av hjärnskada.

Att åka finskregistrerad nightliner är good life. Nej, det är ingen rättvis beskrivning. Det är good life i kvadrat! Soffgrupp, sängar samt tv- och ljudanläggning. Sängarna är smala, men det gör inget. Man slipper i alla fall se skiten som är otroligt vackert och vi kallar vårt hemland. Och man kan istället fokusera på helt okej nattsömn.

Nightlinern rullar in framför Götergsoperan. Adam, Martin och jag stiger av. Innan vi går mot Brunnsparken för att ta spårvagnen hem, vänder vi oss en sista gång mot fordonet och Martin säger:

- Inför nästa skiva borde vi tänka mer nightliner...

Semester del II: Verona, Italien

2008-07-01T14:07:00.002+02:00

Jag svettas. Termometern smeker hela tiden 30-sträcket. När det är som värst är den uppe och nosar på 40. Men jag klagar inte. För jag vet att när jag kommer hem kommer jag få mitt lystmäte av dåligt väder och kastbyar i 180.

Jag hoppas att ni alla har det bra, var ni nu än befinner er. En mer utförlig och komplett rapport kommer när jag landar i Sverige igen.

Allt gott,

Pontus

Semester del I

2008-06-28T10:03:00.002+02:00

Idag flyger jag till Italien. Rött vin, räkor, pizza - you name it. Så på bekostnad av min frånvaro kommer bloggen att vara obemannad fram t.o.m. torsdag. Ungefär 35 grader och solsken. Det kan jag stå ut med. Rapport kommer efter resan.

Igår gjorde vi Jönköping. Det blev tumult när någon på skämt spillde lite öl på Adam. Han spillde ner Adams gitarr och hela synthen. Adam blev arg och slutade spela; jag sulade en maraca så hårt jag orkade. Som tur var träffade jag kravallstaketet. Efter spelningen kom killen och bad om ursäkt. Vi sa att det var lugnt. - Sånt som händer när man är övertänd!

Martin Chandra får guldstjärna den här gången. Han är värd det i stort sett varje gång.
- Martin, du är ganska mäktig!